http://www.youtube.com/get_player
Arkiv för månad: oktober, 2010
Jag har ju varit hemma sen i onsdags, men vill ändå avlägga rapport på de sista dagarna. Jag proppade i mig medoxin och tog en dusch och låtsades som att jag var frisk och vallade ut min älskade och gravida hustru på byn.
Vi avnjöt en widescreen burgare på Ruby’s (LES) som var makalös. Eller, jag avnjöt – Katty åt pasta.
Sen mötte vi upp äppelknyckarpojkarna. Kevin var i stan för någon slags presentation (som jag hoppas gick bra Kev). Det är alltid en delight att träffas, jag skrattade och mös om vart annat. Kevin var ”on a roll” för han hade fått köpa Moncler Visvim skorna för bara $750 på Moncler butiken.
Men gladast av dom alla var ändå den här spjuvern. Jag har ju hitills bara lyckats ta arga bilder på David C Wilson, så vi ansträngde oss verkligen för att arrangera en glad bild på honom istället. Eller så var han bara så glad över mössan han fick. Lila.
Lite avslutande shopping på NBA-butiken som frontade med Jerebko – och lunch på Fred’s at Barneys som inte frontade med oss (vi fick sitta i skamvrån – men gott var det)
Och sen uppgradering på vägen hem till ett frostigt (och något suddigt) Stockholm. Borta bra men hemma bäst
13 november folks
Finns mycket talang där ute tydligen
Frågor på det?
Sam jobbade i vår butik i Malmö för några år sen. På eget bevåg så smyger han in sneakersnstuff någonstans där runt 2.25, och det tycker jag att han ska få mycket kärlek för.
Men jag tycker att detta förtjänar kärlek även utan sneakersnstuff i videon. Ni som känner till Sam vet hur hans förra skiva lät, och att våga ta det här steget är modigt. Och att göra det så bra är mer än duktigt.
Roligt Sam, ser fram emot skivan
De har varit tillsammans i snart 20 år. Hon spanade in honom redan när de gick i ettan (nej, inte ettan gymnasiet – den riktiga ettan). Man är ju lite orolig att de inte har lärt känna varandra riktigt ännu…
Jag höll tal. Han har varit som en bror till mig i 30 år i år. Han är fortfarande som en bror. Försökte få fram hur mycket jag (och min fru) älskar de båda, utan att gråta.
Bromance…
Kära brudpar. Vi önskar er allt gott och mer därtill. Ni är en stor och viktig del av vår familj, och ni är alltid välkomna i ur och skur. Jag älskar er båda.
Det här var alltså inte mitt tal, det var lite bättre än så.
Paret på bilden har ingenting med blogginlägget att göra.
Förutom att tavlan hängde på väggen ombord på den båt (som har någon slags anknytning till marinen) där vi åt middag
Man kanske borde ha gjort det här lite mer frekvent. Men att sitta och blogga när man är på semester med sin gravida fru är inte prio ett. Men nu gick hon iväg för att låta mig jobba lite, och plötsligt hade jag jobbat färdigt för idag – så här kommer en snabb sammanfattning.
Först måste jag utfärda en varning från den svenska polisen att Simpsons kan vilja stjäla din väska när du kliver på tåget på centralen. Det kan vara bra att hålla reda på.
Med den här bilden så vill jag illustrera hur skönt det var att uppgradera till business. En av de smidigare seglatserna jag har gjort till New York. Och god var kakan också.
Så, åtta timmar flyg, lite köande vid tullen, en buss och en kort promenad senare så var vi mitt i smeten. Vi bor på Grace Hotel vilket är mycket bra. Det ligger vid Times Square vilket är mindre bra. 
Första kvällen belönade jag mig själv med koreansk mat och koreansk öl. Vårt favvohak hade bytt ägare och koncept, men det nya konceptet funkade det också.
Vi hann med en sväng på Barneys New York också. Roligt att se att Byredo fick en bra yta där (Hej Ben)
Dag två tog oss ner till LES. Det är ju där man ska vara om man är lite trendig. 
Guava läsk och mexikansk majs är två givna när man är på Cafe Havana (som inte alls är mexikanskt, utan kubanskt – go figure)
Jag har inget roligt att skriva om den här bilden
Middag dag två tog oss till Nobu. Det kan jag med glädje rekommendera. Det ända jag har att klaga på här är att vi var sjukt trötta och håll på att somna mellan rätterna. Men gott var det. 
When in New York – Rome.. 
Försökte hälsa på grabbarna på Alife. Butiken de öppnade för något år sen hade stängt igen. Och inne på Alife var det bara Angie man kände igen.
Men att se Angie påminnde mig om Johan, och att jag kanske borde köpa en present åt honom. När man är i New York och ska köpa en present till Johan så finns det inget enklare… 
Dag tre – jag tror inte jag har nämnt att jag har varit sjuk som en hund hela resan. Dag 1 och 2 hade jag knappt någon röst, och här någonstans så kickade febern in. Vad kan vara bättre än att ta bussen till Woodbury Commons för att outlet-shoppa lite? Jag har inte varit där på flera år, så det var lite roligt. Resan kostar ju en slant, men det räcker ofta med att göra ett bra klipp så har det betalat sig. Jag köpte en slips som jag betalade 1000 kr för i Sverige, fast i en annan färg. Här kostade den 10 dollar…
Och så visste jag att Johan inte kunde förlåta mig om jag sa att de hade en Ed Hardy outlet, och jag inte köpte några t-shirts till honom. Oroa dig inte Johan, pappa fixar.
Och om det var någon som missade att köpa DJ Premier Air Force så hade de några 100 par kvar på Nike outleten… Som David Wilson sa när han ringde – Are you at the Nike outlet buying all stock of all the things you feel don’t belong there?
Middag på Asia De Cuba – mkt mkt bra! Skriv ner det nu, Asia de Cuba
Annars så har det varit en del jobb som skulle göras, och en de sjukdom som skulle kureras – så man har legat i sängen en del…
På flightclub lyckades jag få ett hej av en tjej som jobbade där. Men killen som tog betalt sa aldrig hej, tittade inte på mig under hela tiden, och sa självklart aldrig tack. Snygg butik men de har attityd som rövhål. Skorna var inte till mig, utan till Petter – som vi strax innan sett på ”Så mycket bättre” på tv4play. Tyckte han gjorde ett bra jobb.
Ok, det här är igår. På Café Gitane. De profilerar sig som lite marokanska. Och det bästa sättet att profilera sig som icke amerikansk restaurang är att servera allt i väldigt små saker. Glaset är ca 4 cm högt och det är självklart en 25 cl cola. Men gott var det.
På kvällen gick vi till Patsy’s. Det var Sinatras favvo restaurang på den tiden. Jag tror inte att de har ändrat på något sen dess, förutom maten som måste ha blivit sämre. Inte alls dålig, men inte wow heller. 
Fast sällskapet var det inget fel på. Aaron Lacrate var lika trevlig som alltid och ställde upp på bild, mest för att jag skulle kunna få med snubbarna som satt bakom. Väldigt italiano. Okidoki, nu är det dags att proppa i sig piller och ta en dusch och strosa lite på Manhattan. Det vankas middag med David och Kevin i afton, något att se fram emot.
Och så hålla tummarna redan nu för att vi ska få uppgradera även i morgon pls.
sneakererik 