Det har jag glömt att berätta. Nike jobbar ju med Jun Takahachi som för ett år sen lanserades Nike X Undercover löparlinjen. Tanken från Fraser Cookes sida var att få in Jun Takahachi hos Nike på något sätt. Och eftersom Jun nyligen blivit ”born-again” runner så ville han göra en löparkollektion åt Nike.
Fördelen med att låta någon utifrån göra en helt egen kollektion är att den inte kommer att se likadan ut som resten av Nike’s löparprylar.
Den 16:e oktober så släpps den nya kollektionen för Fall 2011 (som ser sjukt bra ut) och Nike ville att vi skulle komma över till London för att kolla lite på den, och på Spring 2012 (som också ser sjukt bra ut).
Och det är ju roligt att åka till London. Tack för en bra resa Hinken. Jag hade roligt. Skönt att bröderna Vildsvin (danskjävlarna) inte kom. De är så stökiga.
Packar ner det jag behöver i nya SNS Luxe bag – Check!
För att det var det som gällde
För ett par år sen så gillade jag att gå till Selfridges för att handla. Nu kändes det som att jag var ett par år för gammal. Det var alldeles för mycket dunkadunka och starka färger där.. Tur för mig att jag kan hitta nästan samma saker + lite mer i källaren på Liberty
Lunchpaus. Tempurafisken inne i dessa rullar vann den tävlingen
Det tyckte Henke också. Han gillar tempura. Ganska ogöteborgskt av honom tycker jag.
Peter gillade dom också. Men jag tror att han gillade ölen lite mer.
Jag gillar macarons jävligt mycket. Vill ni göra mig glad – hooka på färska macarons. Sjukt gott
Från lunchen på Yauatcha var steget inte långt till det här stället. Det hade Johan gillat tror jag.
Vi gick mest förbi där av en slump. För vi hade fått i uppdrag att köpa Adidas x Footpatrol skor till Johan och Charlie. Dom hade också en Charlotte Hornets keps som jag ville köpa till Charlie, men Peter sa nej. I övrigt så såg Footpatrol precis så bra ut som man kan förvänta sig när en av världens största sportkedjor (Hej JD Sports och Pentland) köper upp en lite hipp butik och startar om den.
Sen gick vi på bio
Skoja bara. Sen gick vi och levererade senap.
Skoja bara. Sen gick vi och sydde upp kostymer.
Skoja bara igen (sista gången, jag lovar). Sen gick vi och hängde med Jeff Staples polare på en bar.
Har du leg?
Du är snygg, du får komma in
Sen gick vi till hotellet för att vila lite. Vi hade ju gått upp klockan 5 på morgonen för att åka till London, så självklart så fick jag rummet två våningar ovanför dom här herrarna.
Och självklart så hade jag en tavla i taket.
Sen gick vi till Imami eller Imani eller Armani eller något liknande. Det var också asisatiskt. Nästa gång hoppas jag att vi får åka till Tokyo för att hänga med Jun lite. Anyways – det som utmärkte det här stället var att man fick beställa själv. Man fick allt projjat på sin tallrik – beställde. Kollade att kocken gjorde rätt, och fick in det på bordet. Och det var bra mat också. Väldigt gott.
Och dom hade macarons. Jag gillar ju macarons. Det är gott.
Jag gillar också Mojitos. Här ser ni en Mojito med bär i. Den var stor. Och god.
Ett par, tre mojitos senare så var det dags för frukost. Det är viktigt med frukt.
Och efter den asiatiska uppladdningen (plus en Pizza med Dr Wernhult och en trevlig skåning från Löplabbet) så fick vi leta upp 1948. För er som inte vet, så är det Nike’s hemliga butik där man visar upp sina grejer på ett coolare sätt än på Niketown. Jajaja, de har några andra saker också. Något italiensktillverkat måste man ju ha om man är en skitcool hemlig butik i London.
Snygg är den i alla fall. Btw – Jordan 5 är tydligen bra för rugby. Och Air Force 1. Och Sweet Lew (ett vulcat monster en bra bit ner i coolhetsstegen) är tydligen en riktigt bra löparsko, för den kan man köpa på Nike’s nya löparbutik vid Covent Garden.
De hade ett fint bibliotek med böcker. Självklart var jag och Peter med i böckerna.
Så här ser det ut utanför den fina hemliga butiken. Löplabbetkillen tyckte man kunde stänga butiken för att spara kostnader lite. Jag menade på att det säkert finns andra kostnader att dra ner på om man letar lite.
Men jag fattar hans poäng lite.
Det var ju inte så att det rusade förbi människor på den glamorösa gatan utanför.
Sen ville Henke ta tunnelbanan till flyget. Men där fick han tji. Det var ingen underground. Det var självklart overground.
Vä på flygplatserna så fick bara generaler boarda. Vi vanliga dödliga fick vänta eftersom vårat flyg var försenat. Vilket var tur för mig, för då hann jag glömma mitt pass och mitt boardingkort i säkerhetskontrollen.
Planet hade de parkerat ett par kilometer från gaten. Men de hade byggt en skitlång tunnel från gaten till planet, så det var lugnt. Här är vi halvvägs in.
Som sagt, det var en rolig resa tycker jag. Det är alltid roligt att resa. Ser fram emot nästa resa snart (hej alla mina leverantörer, vart ska vi åka?)
sneakererik 