”Hej Erik, jag heter Sarah Dawn Finer” (det är tur att hon inte sa – ”det här är Sarah Dawn Finer”). ”Jag fick ditt nummer av Matte, Vietnaam”. ”Stör jag?”

Vad svarar man på det när man är ute och reklamerar dåliga bestick tillsammans med sin höggravida fru en lönefredag i Sickla Centrum?

Vad Sarah inte kommer ihåg är att vi var ute ett gäng kvällar tillsammans för en massa år sen, tillsammans med Dilba och Stephen och ett gäng andra människor. Det var roligt, Sarah är en rolig tjej med mycket mer energi än vad jag kommer upp i ens på mina värsta fyllor.

Och det är ju inte så lätt att komma ihåg alla människor man träffar om man träffar så många som Sarah. Jag träffar nog inte ens hälften, och jag kommer knappt ihåg någon. Eller, jag är ganska bra på ansikten (ganska bra bara). Men namn…. det är inte min starka sida.

Det Sarah ville var att låna skor till sin videoinspelning. Well, tvekade jag lite – för det är ju lite meckigt att ringa till butiken en lönefredag och säga att det kommer någon som vill låna skor till Sarah. Vi får inget för det – men de som vi har som leverantörer får lite varumärkesplacering i hennes video. Vi får inte betalt för att förmedla den varumärkesplaceringen, men allt är ju ett kretslopp så i slutändan så hoppas man att om man är snäll så händer snälla saker.

Sarah förstod utan problem. Och jag tycker om att hon ringde personligen. Det finns inget värre än när det kommer en stylist till en artist som jag aldrig har hört talas om, som ser det som självklart att hon (oftast hon) eller han får låna vad som helst, när som helst och hur länge som helst. Och om de blir förstörda under utlåningen så spelar ju det ingen som helst roll…. för vi får ju goodwill…

Men för Sarah var det inga problem. Det som vi inte anser går att sälja när de lämnar tillbaka dem, det får hon köpa helt enkelt.

Så nej – Sarah Dawn Finer kanske inte framstår som det rätta SNS materialet. Men – hon gjorde det här på rätt sätt, så det är klart att vi hjälper henne. Om vi hjälper någon så kanske någon hjälper oss en vacker dag.

Man har ju semester, och är inte direkt involverad i sneakersvängen just nu. Så ni får ursäkta om jag inte skriver så mycket om det just nu.

Men jag vet att en sak är på g den här helgen. Jag vet det eftersom man trodde att det var förra helgen. Men det var Patta som glömde berätta för världen att skorna skulle släppas den 18 juli hos dem, men den 25 juli hos alla andra…

Men det är ju en snygg sko i alla fall. Det var tänkt att det skulle vara två skor, men den ena blev struken för den var inte så snygg tydligen…

I vanlig ordning så får man en snygg väska på köpet. Om jag har fattat det rätt så kommer de att kosta 1199 kr. Inte illa va?

Glen skickade mig en länk till lite nyheter om Jonas Jerebko i NBA. Det verkar gå bra för grabben

Jonas Jerebko shines in scrimmage | detnews.com | The Detroit News

Jag och Katty skall ha barn i Augusti. När man ska ha barn så är det en fördel att vara gift. Och jag älskar ju min Katty, så att gifta sig var ju inget konstigt.

Men jag är kanske inte direkt jättereligös – och jag har alltid känt att jag inte behöver få någon annan att intyga hur viktig Katty är för mig och hur kära vi är. Det är nog därför vi inte har gift oss tidigare. Och eftersom barnet är mindre än en månad borta, så kändes det inte som att ett dunderochbrak bröllop var det som vi behövde just nu.

Så vi satsade på en liten cermoni. Vi ringde upp en vigselförättare från listan med namn som man har att välja på – och frågade om hon kunde tänka sig att viga oss i vår trädgård. Kattys familj kom hit, och min mamma och min bror och hans familj kom hit. Jag saknade min pappa och mina systrar – men eftersom min mamma och min pappa inte har pratat med varandra på snart 20 år, så kändes det inte helt naturligt att de skulle ses för första gången på vårat bröllop.

Jag saknade också Rikard (och hans Elin förstås), som jag har växt upp med och som är som en bror (lillebror) till mig.

Och visst – jag saknade alla mina andra vänner att dela den här lyckliga dagen. Men när man är i 8e månaden så har man liksom fokuserat sin energi åt det hållet. Och den här storleken på vigsel var nog max vad vi klarade av. Och eftersom jag har tyckt (kanske är lite fegt av mig när jag tänker efter) att det har kännts jobbigt att berätta för folk jag tycker om att jag ska gifta mig, men att de inte får komma – så har jag valt att inte berätta det för någon alls i förväg. Jag hoppas att ingen blev ledsen för att de inte fick komma – och jag hoppas att alla förstår varför vi valde ett litet bröllop. En dag i framtiden så är vi skyldiga er alla en stor fest.

Mamma gillar blommor, så hon fixade utsmyckningen. Kattys pappa gillar att laga mat så han fixade all mat. Det blev väldigt fint, och allt smakade väldigt gott. Och ja – vi är väldigt lyckliga.

Margareta Holmberg hette den här fina damen som kom och vigde oss. Hon verkade ha koll på läget, men hade iofs skrivit att Katty var född 1997 istället för 1977 – kan det bli ett problem?

Tack till våra familjer som gjorde den här dagen så underbar som vi drömt om. Tack till alla vänner som skickat alla grattis hälsningar. Och tack till Katty – som nu har gått med på att älska mig, i nöd och lust – för resten av våra liv.