Vi avnjöt en widescreen burgare på Ruby’s (LES) som var makalös. Eller, jag avnjöt – Katty åt pasta.
Sen mötte vi upp äppelknyckarpojkarna. Kevin var i stan för någon slags presentation (som jag hoppas gick bra Kev). Det är alltid en delight att träffas, jag skrattade och mös om vart annat. Kevin var ”on a roll” för han hade fått köpa Moncler Visvim skorna för bara $750 på Moncler butiken.
Men gladast av dom alla var ändå den här spjuvern. Jag har ju hitills bara lyckats ta arga bilder på David C Wilson, så vi ansträngde oss verkligen för att arrangera en glad bild på honom istället. Eller så var han bara så glad över mössan han fick. Lila.
De har varit tillsammans i snart 20 år. Hon spanade in honom redan när de gick i ettan (nej, inte ettan gymnasiet – den riktiga ettan). Man är ju lite orolig att de inte har lärt känna varandra riktigt ännu…
Jag höll tal. Han har varit som en bror till mig i 30 år i år. Han är fortfarande som en bror. Försökte få fram hur mycket jag (och min fru) älskar de båda, utan att gråta.
Bromance…
Kära brudpar. Vi önskar er allt gott och mer därtill. Ni är en stor och viktig del av vår familj, och ni är alltid välkomna i ur och skur. Jag älskar er båda.
Det här var alltså inte mitt tal, det var lite bättre än så.
Paret på bilden har ingenting med blogginlägget att göra.
Förutom att tavlan hängde på väggen ombord på den båt (som har någon slags anknytning till marinen) där vi åt middag






