När man har varit på mässa så ska man tydligen lägga upp alla sina bilder på en blogg. Helst sin egen.

Men mina batterier tillåter inte att jag laddar upp något just nu, men jag ska absolut göra som sig bör och lägga upp mitt fotografiska minne här inom kort.

Under tiden så tänkte jag berätta om en kille som anses som cool. Jeff Staple. Vi har jobbat med Staple i 10 år snart, och det har gått sådär. Hans medarbetare har alltid varit sköna snubbar, och själva businessdelen har alltid flutit på utan problem (förutom att de alltid levererar 2 månader försent, men det gör ju alla amerikanska märken så det är inget konstigt med det).

Men självaste Jeff Staple – snubben som förmodligen cashat in på oss genom åren – är sjukt reserverad. Jag kan själv vara ganska reserverad, men jag anstränger mig i alla fall i de lägen där jag känner att stämningen kräver det.

Jeff däremot har ett ganska osympatiskt tillmötesgående. I alla fall om du är från Sverige och bara är en kund till honom. Men det var ju inte därför jag ville berätta om honom. Eftersom jag försöker att hålla mig lite ajour i det här gamet, trots att jag oftast tycker att det är ganska larviga saker som hittas på, så följer jag honom på min twitter. Twitter är förövrigt underskattat i Sverige. Det är enklare att skriva twitter än att skriva bloggar. Som slick-rick sa – ska man bara lägga upp ett par bilder och en punchline så kan man ju likagärna göra det på twitter istället för att blogga. Men det är ju upp till var och en. Jag är ju rädd för att missa något så jag kör båda försäkerhets skull…

Anyways – på detta twitter så kan man följa olika personer (jag förklarar detta för er som inte har en aning om vad Twitter är – ni andra, kan ju hoppa ner ett stycke om ni vill). Dessa personer berättar om vad som händer just nu, vad de tänker och bjuder ibland på bilder och filmer och allt möjligt för att man ska känna sig som att man känner personen i fråga. Hade Michael Jordan haft twitter när jag var liten så hade jag följt honom. Shaq har det nu, och honom är det roligt att följa. Olika människor har olika många ”followers”. Facebook är ju något liknande nu för tiden – men där är det ju mest ens vänner som är ens vänner. I alla fall ens ”facebookvänner” som numer är ett uttryck man kan använda utanför facebook så att säga. (jösses, det börjar likna en Fredrik Lindström blogg det här nu..). Skillnaden är att på twitter kan vem som helst läsa vad du skriver, och vem som helst kan följa dig. Ashton Kutcher har 2,6 milj followers, Barack Obama har 1,6, Questo har 466000 (han är för övrigt den mest flitiga twittraren jag har hört talas om – tror han twittrar mer än han pratar).

Jag är nu uppe i hela 232 followers på min twitter. Jag skulle tippa att ca 60-100 av dem är spamtwittrare – ett fenomen som jag inte har förstått ännu riktigt. Det är oftast typ någon som heter twitter.com/iamnotaslut och som skriver ett inlägg som ”I have never had a one night stand” och en bild när ”hon” flashar nassarna. Som sagt, jag har ingen aning om vad det leder till – men eftersom jag ligger en bit efter Ashton så behåller jag gärna dem som mina followers så länge.

Ok – tillbaka till Jeff Staple. Som egentligen heter Jeffery NG om jag inte minns fel. Han ska ju vara en cool, skön och världsvan snubbe. Men hans twitter inlägg avslöjar honom ibland.

Och nu till anledningen till att jag började skriva denna novell: Jeff Staple har varit i Europa i en månad. Han har varit på mässor och rest runt och haft sig. Igår kom han hem till NYC där han bor. Då skrev han att han var rädd att ställa sig på vågen efter att ha varit i Europa i en hel månad utan att ha tränat.

Vet han inte om att jänkare är tjockare än alla andra i hela världen?

Mycket riktigt – lite senare i går så twittrade han frågande – ”How the f*ck did i LOSE weight after coming back from Europe and not working out. no idea how, but I will stop asking & just be happy.”

Ok, jag inser nu att all denna text inte motiverar punchlinen. Men jag tänkte göra detta till en följetång så kanske ni greppar vad jag menar. Vi kan kalla det ”sagt av jeff staple”.

Och Jeff – om du nu babelfishar min blog – jag har bara kärlek till övers, men det vore roligt om du svarade på mail från vanliga drönare ibland.